Monday, May 2, 2016

Kristihimmelfärdshelgen på Not Quite

Så var vi i gång. 
Not Quite har precis öppnat för säsongen och Bruket är återigen fyllt med besökare och det är nästan omöjligt att hitta en parkeringsplats när jag ska till min arbetsplats, till min ateljé och jobba och förbereda mig inför årets Konstvandring. I år är vi två Not Quite-medlemmar på Bruket som är med i Konstvandringen, jag Malin Robertson Harén och Miklós Fözö. Sanna Wijk skulle ha varit med också men hon och hennes man Johan Wijk, även han medlem i Not Quite, flyttade sin verksamhet till Grebbestad i mars så Sanna är inte med i årets Konstvandring. Andra Not Quite-medlemmar som är med är Stig Kälvelid, Berit Lindskog och Funny Livdotter, Funny som för övrigt hade vernissage på utställningen Avigan 1 maj tillsammans med textilkollegan Mie Felth i Oceanhallen plan 3. 
Tjurpannan
Foto: © Malin Robertson Harén
Årets Konstvandring i Dalsland.














På fredag 6 maj är det återigen konsert på Not Quite. Denna gången är det sjumannabandet VÅGEN som äntrar scenen i Fönsterverkstan, huset bakom caféet som Not Quite tagit över efter att Fönsterverkstan flyttat ut. Vi jobbar på ett namn-byte men har inte kommit på något bra nytt namn än.
Vågen använder texter av svenska poeter för att skapa storslagen och melodisk jazz. Musiken är dynamiskt och känslomässigt laddad, från gömda gläntor till stormande hav. Med stort fokus på text och komposition använder sig Vågen av gamla ord för att skapa någonting helt nytt. 
Konsert: VÅGEN
Not Quite Café och Bistro / Fönsterverkstan
fredag 6 maj kl 19.00

INTRÄDE: Not Quite Vänner 80 kr, övriga 100 kr

Vågen använder texter av svenska poeter för att skapa storslagen och melodisk jazz. 
Musiken är dynamiskt och känslomässigt laddad, från gömda gläntor till stormande hav. 
Med stort fokus på text och komposition använder sig Vågen av gamla ord för att skapa någonting helt nytt. 

Bandet består av sju unga musiker från olika delar av Sverige. Samtliga medlemmar har varit aktiva inom musikbranschen under olika former, från vinnare av Unga Jazzkometer på jazzklubben Fasching i Stockholm till turné i Sydafrika. 

Medlemmarna har samarbetat i olika konstellationer med framstående svenska musiker, som till exempel Augustifamiljen, Samuel Ljungblahd och Maia Hirasawa.

Foto: © Lovisa Swärdh
Soundcloud: https://soundcloud.com/vagenswe
Facebook: https://www.facebook.com/vagenswe/



VÅGEN
Foto: © Lovisa Swärdh

VÅGEN
Foto: © Lovisa Swärdh




















Lördag 7 maj kan man även få höra smakprov från årets OPERA PÅ BRUKET, Med näbbar och käkben, som den lokala kören Not Quiet Vokalensemble sätter upp första helgen i juli och det är 7:e operan som sätts upp. På lördag repeterar Not Quiet Vokalensemble tillsammans med solisten och mezzosopranen Katarina Tchaicha Andersson och regissör Karl Ekdahl. För manus och regi (regi tillsammans med Karl Ekdahl) står körledaren Elin Andréasson. 
Scenen i Holländeriet på Bruket.
Foto: © Malin Robertson Harén

Not Quiet Vokalensemble
Foto: © Malin Robertson Harén






















För att få en bättre överblick över vad som händer på Not Quite och Bruket i sommar så har jag gjort en affisch över alla årets evenemang och det är som vanligt massor med spännande saker som händer på Not Quite.


Monday, April 18, 2016

QUIZ OCH MUSIK i Café och Bistro

Caféet har inte öppnat för säsongen än men vi smygstartar lite då och då. För två veckor sedan, 8 april, var det konsert av Johan Björklund Dynamic Flavours och fredagen som kommer, 22 april, arrangerar Fröskogs Kulturförening en afton med QUIZ och MUSIK. På scenen står CAISA SVANSTRÖM från Åmål.

Denna kväll har även Brukets godaste pizza-kväll och man kan beställa sin pizza och äta den i caféet om man vill och då även vara med på quiz och konsert. Beställ pizza i förväg på 0532-78 48 20. http://www.bruketsgodaste.se

Inträde i caféet: 40 kr

Varmt välkomna!

För mer information kontakta Kristina Haglund på 072-541 16 55

CAISA SVANSTRÖM


Thursday, April 7, 2016

Vi säger Grattis till vår medlem Jessica Fleetwood !





















Master i metallgestaltning  

En av våra medlemmar Jessica Fleetwood har tagit sin master i tillämpad konst och formgivning (inriktning metallgestaltning) vid HDK Steneby.
I Jessicas rapport kan man läsa om hennes masterarbete. Hon har under många månader läst om kvinnans historia, om nutiden och där satt sig in i kvinnans förtryck, frigörelse, och feminism. Att kvinnor har behandlas och behandlas fortfarande utifrån vad de har på sig och vem som äger rätten till kvinnans kropp, har varit en röd tråd genom hela hennes process.

Jessica väcker många frågor genom sitt arbete, och har valt att arbeta i smide där man handgripligen kan se hur hon har använt metallen i sitt utryck för att översätta dessa tankar till flertalet metall-behåar.
Här till vänster ett av hennes verk:
A forge breast, that speaks about men’s hate towards women through history


 Jessica skriver i sin rapport...

"I have in my art-work tried to raise the questions, such as; why are women treated in a less benefitting way than men are? We know that women around the world are mistreated, abused, and raped? way come is it not up to every woman to dress (or undress) like they want to, without being looked upon with disrespect or becoming harassed or busted? How can it be that it is the girls own fault, if they have been groped, raped or molested, because of their outward appearance?

How can I portrait the breasts of a women and describe the feeling of encroachment in a metal object? How can I research this area and translate it in to metal, and in what way in my craft, can I approach the questions cover up, expose, take a shield? I found an interrest in making metal-bra:s and try to express the women´s imaginated emancipation from the normative look of the phallich and firm and pointy breasts".

Vill man se mer av Jessica Fleetwood masterarbete kan man besöka Steneby Konsthall 27 maj - 2 juni 2016, där Examensutställningen kommer visas.





















/ Anna Lena Ingemansson

Thursday, March 24, 2016

OPEN CALL #1 NOT QUITE RESIDENCE SOMMARSÄSONGEN 2016

Vill du vara en av våra gästkonstnärer på Bruket i Fengersfors? Vi bjuder in dig som konststuderande att hyra verkstad/ateljé hos oss under sommarmånaderna till förmånligt studentpris.
Här kan du undersöka ett material, genomföra en idé, arbeta självständigt i en stimulerande miljö.
 

OPEN CALL #1   NOT QUITE RESIDENCE SOMMARSÄSONGEN 2016
OBS! Ansökningstiden är förlängd till 18 april. kolla in PDF:en på www.notquite.se

Tuesday, March 22, 2016

... helgen efter påsk!!!




Lördagen 2 april har tre konstnärer vernissage på Not Quite. Kristoffer Grip ställer ut bilder i Not Quite Galleri, i Maskinhallen kan man se Emille de Blanche och på Lastbryggan finns Lasse Jonssons lekskulptur björnen Blåbärsmums.

Monday, March 21, 2016

Elin Guldåker för Nordiska Akvarellmuseet

















































Elin Guldåker, möbelformgivare och snickare på Not Quite, har i samarbete med Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn tagit fram nio små verktygslådor samt en förvaringshylla. Lådorna används i museets pedagogiska barnverksamhet.


Not Quite goes Botaniska



















Nästa år 2017 ställer Not Quite ut på Göteborgs Botaniska trädgård. Inför utställningen jobbar vi med ett projekt under arbetsnamnet "Epifytiska sällskapet". I fredags besökte vi växthusen på Botaniska och fick en föreläsning av botanikern Magnus Neuendorf  på temat epifyter*.

*Epifyter är växter som lever utanpå andra växter utan att ta näring eller vatten från dem.

Thursday, March 3, 2016

Den kollektiva hjärnan















Not Quite har varit hos Galleri Syster i Luleå på nätverksträff i helgen. Den kollektiva hjärnan samlar en rad självorganiserade verksamheter inom konstområdet. Vad mycket spännande, givande och viktigt det händer i vårt avlånga land utanför det kommersiella och institutionella.
Foto: Sara Edström

Tuesday, February 9, 2016

Medlemspresentation 5 av drygt 60: ULRIKA ANEER

Intervju med Ulrika Aneer 14 januari 2016
Ulrika Aneer
Foto: © Malin Robertson Harén














































Vad heter du?
-Anna Ulrika Aneer.

Har du några syskon?
-Katarina Aneer (7 år äldre än Ulrika) och Tomas Aneer (5 år äldre än Ulrika)

Vad är du i syskonskaran?
-Jag är yngst.

Du är yngst, lillasyster, har det påverkat dig något särskilt?
-Det vet man ju inte riktigtNu ska vi sesåhär, som barn så var det ganska stor åldersskillnad, mellan mig och Katarina framförallt, det blir ju mindre med åren, kan man säga.  Hon var ju stor när jag var liten. Det där är ju jättesvårt att veta, jag tror inte jag har haft särskilt ont av det, egentligen.

Det är inget du känner igen dig i och om du har läst om typiska roller man får beroende på var i syskonskaran man är?
-När jag har läst det där så har jag tänkt lite drygt att det där är så himla löst och ganska applicerbart oberoende av var man är i syskonskaran. Nej jag har inte studerat det så mycket. På ett plan tror jag att jag hade tur för vi flyttade när jag var två år. Jag är född i Eksjö i Småland och sen så flyttade vi till Bollnäs i Hälsingland när jag var två år. Och så tänker jag att just i det där läget så hade jag lite tur för jag minns ju inte det där alls. Mina syskon var ju med om en flytt när de var hyfsat stora. Men jag missade ju det och brydde mig inte om det. Vi bodde på landet utanför Bollnäs i ett hus och jag gick i en liten skola, ungefär samma storlek som här i Fengersfors, en B-skola.

Hur många gick det i din klass?
-Det var 5 i 1:an och tre i tvåan, så 8 stycken i 1-2:an Alltså hela skolan, jag minns bara att nån gång så var hela skolan på sex klasser typ 35 elever, så det var en riktigt liten skola och den var nedläggningshotad rätt så ofta men den lades inte ner då
Då var den till och med mindre än skolan i Fengersfors. När det var klass f-6 var de ca 50 elever, innan de flyttade mellanstadiet till Tösse skola.

Hur tyckte du att det var att gå på en sådan liten skola?
-Alltså jag tyckte att det var bra. Och återigen så har jag en annan uppfattning än mina syskon om det kan man säga. Det var förmodligen annorlunda också. Kanske andra lärare och en annan stämning för jag gillade skolan och vad jag vet så var det inte någon dålig stämning, jag märkte inte av det.  Och jag har tänkt ibland att vi var så få att det fanns inte, hur ska jag säga, man har inte råd att mobba ut någon för då räcker det inte ens till ett basketlag. Vi var verkligen jättefå. I min klass var folk snälla. Och så har jag tänkt på att vi lekte, jag tror inte att jag hade någon uppfattning om att det här med killar och tjejer så tror jag att jag var lyckligt omedveten om, att man inte skulle leka med killar eller så där. Det har jag tänkt på mer nu för jag tycker att det verkar vara mycket mer uppdelat faktiskt, det lilla jag ser.

Så då gick du där till klass 6 och på högstadiet fick du gå i Bollnäs eller?
-Ja då fick jag gå i Bollnäs och då hade vi också flyttat in till stan. Från ett gammalt trähus med stor trädgård mitt ute på landet till ett mexitegelkedjehus som var nåt så överjävligt fult.
Tyckte du det då också eller är det något du kommit på som vuxen?
-Ja jag tyckte det var fult och jag trivdes inte där och det var trångt, det var verkligen som den där sången Little boxes on the hill side. Det bara upprepade kedjehus, likadana, länga på länga och små trånga trädgårdar. Nej det tyckte jag inte om.

Vad kom det sig att de ville flytta från landet till stan?
-Dels så hade vi ett stort gammalt trähus och jag tror att det var dyrt och besvärligt, mycket med pannan minns jag, de pratade mycket om pannan.

Det där känner man ju igen nu när man eldar med ved själv.
-Ja man fattar verkligen och sen så hade båda mina syskon flyttat hemifrån och då var huset jättestort. Men sen har vi förundrats över varför de valde ett sådant hus, de hade bra smak och var estetiska och det var ett jättefult hus faktiskt.
Var det praktiskt kanske?
-Nja, det var inte så praktiskt för det var översvämningar i källaren så man fick riva upp mattor så det var ju inte bra och det luktade det luktade syntetiskt sextiotalshus, tyckte jag. Eller det kanske jag inte tyckte, jag tyckte att det var en jobbig lukt och i efterhand så tänker jag att det är de där materialen och så. Jo det var nog idén om något praktiskt.

Vad jobbade dina föräldrar med?
-Pappa var lärare, han var svenskalektor och historielärare och mamma var bildlärare.
Då kom konsten och estetik eller vad man ska säga in tidigt i ditt liv?
-Ja det fanns alltid material hemma.

Jag har sett dina fantastiska kaninfamiljer med kläder och hus som du gjorde när du var barn, när började du med det?
-Just det där kaningrejset, nu är det förresten aktuellt igen för jag har plockat fram dem till Hedvig min dotter som leker med dem, jag tror det var läge nu. Jag vet inte men jag tror att jag kanske började med just dom när jag var 8 eller något sånt och så minns jag att jag åtminstone höll på med dem tills jag var 12. För just när vi flyttade till det där huset, som jag inte gillade, då ville jag inte packa upp, jag ville inte acceptera att vi hade flyttat dit och jag minns att jag satt och sydde småsmå lapptäcken till kaninerna istället för att packa upp. Det här med ålder är jättesvårt att minnas tycker jag men jag vet att jag var 12 när vi flyttade, så åtminstone så länge höll jag på, kanske bortåt 13, och jag fattade någonstans att det här är töntigt nu, jag började bli stor och då märkte jag att så här kan jag inte hålla på längre.



































Det var alltså små kanindockor som du även sydde kläder till, byggde möbler till och så, ett helt kaninhus, som ett dockhus för kaniner.
-Ja det var det. Jag tror att de hade 14 barn, ganska många adoptivbarn också, lite möss och någon igelkott.

Så du hittade på små karaktärer, hade de namn också?
-De hade namn, nu kommer jag inte ihåg alla, Hedvig frågar efter det, men några har kläder som det står namn på, så några namn kommer jag ihåg faktiskt.














































Var kom det här ifrån? Kaninerna och sitta och sy och bygga saker, var det din mamma som lärde dig det eller lärde du dig själv eller hur var det?
-Jag var hemma, jag inte på dagis eller så utan jag var hemma, och mamma sydde mycket och jag har tidiga minnen att jag sitter och syr.


















På symaskin eller för hand?
-Jag har ett minne att jag syr för hand och så minns jag en sån där tidig logisk tanke att stort är bra så om jag tar stora stygn så måste det vara bäst, kommer jag ihåg, och så just när jag hade tänkt det så kom mamma och visade att det blir ju inte så himla hållbart, fast jag vet inte hur gammal jag var då. Sen tror jag att jag började sy på symaskin när jag var 6 så jag kanske började sy när jag var 4 eller så.



























Tecknade och ritade du också och höll på med andra material när du var barn eller var det mest textil?
-Ja jag tecknade mycket och skrev berättelser fast då var jag nog lite äldre och sen så snickrade jag endel. Vi hade ingen snickarverkstad men jag tror man fixade det ändå, och jag hittade, alltså det här är skitjobbigt, jag har sparat jättemycket grejer vilket är på ett sätt kul men det är också en jäkla last.  Alltså jag har så mycket grejer. Till exempel till det här kaninhuset är det möbler och sådär och nånting kommer jag ihåg att jag gjorde i slöjden men annars tror jag att jag gjorde det mesta hemma. Vi hade en slags utfällbar arbetsbänk så jag stod där och karvade med någon såg. Jag gjorde bäddsoffor och utedass och grejer. Jag minns inte riktigt var jag var men jag kommer ihåg att jag håll på med trä både sågade och täljde mycket.

Vad gick du på gymnasiet?
-Jag gick beklädnadsteknisk linje i Ljusdal, 7 mil ovanför Bollnäs.

Så det här med att sy var verkligen något du vill hålla på med?
-Ja det var det jag ville, fast å andra sidan så vet jag inte jag har inte jätteofta vetat vad jag vill. Jag visste att den där utbildningen fanns, men man skulle helst gå en treårig teoretisk utbildning först, för att ha något att falla tillbaka på, jag förstod aldrig vad det där betydde, det minns jag, vad är det man ska falla tillbaka på? Men jag gick där i Ljusdal och då flyttade jag hemifrån också. Det är såpass långt så alla som gick där flyttade dit. Det var också mycket internatkultur där och det fanns skidgymnaisum och skogsgymnasium och tapetserarutbildning fanns det så det kom mycket folk utifrån så nästan alla bodde på olika internat och hyrde hus och sådär.

Blev du sömmerska efter den utbildningen, eller skräddare kanske?
-Ja sömmerska, för att bli skräddare rent formellt fick man gå ett till år och det gjorde jag senare fast inte direkt och då väljer man inriktning; dam eller herr eller klänning.

Okej, vad valde du?
-Då valde jag dam, vilket jag tänker i efterhand inte var så smart, jag tror jag hade passat bättre på klänning men jag tror inte att jag visste att det fanns. Det här är så spännande ibland när man tänker, varför visste jag inte det?? Hur skulle jag ha vetat? Eller, det här var ju innan datorernas tid så det man hade var hur pålitlig ens syokonsulent var tror jag egentligen, för att få veta vad som fanns. Vidareutbildningen var på Sankt Görans gymnasium i Stockholm och inte på samma skola där jag gick de första två åren. Jag lärde mig mycket på damskrädderi-utbildningen men det var inte särskilt roliga kläder vi sydde, mycket till Östermalms-damer, det var marinblått och beige, dräkter och kappor, alltså mest tråkiga kläder tyckte jag.

Ni fick alltså beställningar när ni gick utbildningen?
-Ja det kom kunder. Jag gillade verkligen skrädderi, man sydde nästan bara i ylletyger och det är ett gammalt klassiskt hantverk men det var inte festligt, det var mest tunga marinblå kläder.

Du kanske hellre hade sytt vackra figursydda klänningar med klädda knappar?
-Ja kanske det och sen nu så finns det massor med speciella utbildningar för teaterkläder och så, det vet jag inte om det fanns då ens eller om jag inte visste om dem.

Hur länge bodde du i Stockholm?
-Jag bodde nog där i ett och ett halvt år. Jag gick gymnasiet först och sen jobbade jag lite hemma i Bollnäs och sen flyttade jag till Småland igen fast till en annan del än där jag var född och så jobbade jag på Emmaus, ja det var nog bara ett halvår, tiden var så lång då på något sätt och då fick jag som en slump egentligen, det var väldigt roligt, man sorterar ju då kläder och utrustning för att skicka som biståndshjälp, och då hamnade jag på en avdelning med en gammal textilkonservator. Så jag fick väldigt lyxigt hålla på med gammal textil. Det här var ett stort ställe och det sorteras för vad som ska skickas till flyktingläger och så, vad som ska säljas på loppis och vi hade hand om den avdelningen med gamla kläder, alltså vintage-grejer helt enkelt och hon var jättekunnig på alla gamla textila tekniker och material så jag fick jättemycket kunskap av henne också och det var ren lyx för jag skulle ju försöka rädda världen egentligen så av en lycklig slump så fick jag massor med textilkunskap också.
Bordskrokan med svan






































Var det det som gjorde att du ville utveckla dig och bli typ skräddare? 
-Nej jag tror inte jag hade någon plan över huvud taget.  Att jag började på Emmaus var att jag var tonåring och såg hur världen såg ut så ville jag göra någonting och så hade jag en kompis som hade en faster i Skåne som jobbade på ett annat Emmaus och då fick jag reda på att det fanns och sökte då jobb där. Jag jobbade även på Emmaus i Sundsvall ett år och flyttade sedan tillbaka till Bollnäs och bodde med tre kompisar och försökte oss på att bo i kollektiv i ett fantastiskt gammalt hus i Hälsingland men det gick inte så bra kan man säga och under den tiden jobbade jag på ett ålderdomshem och sen flyttade jag och en kompis in till Bollnäs och bodde väldigt fint i ett före detta mentalsjukhus som kallades för Slottet i dalen, där bodde vi, ett jättefint ställe och då jobbade jag med att städa på en sporthall och sen så flyttade jag till Stockholm och innan damskrädderiutbildningen hade börjat jobbade igen på Emmaus i ett halvår. Efter utbildningen fick jag jobb på Folkteatern i Gävle. Första perioden hade jag kvar lägenheten i Stockholm. Det här känns helt exotiskt nu och redan innan jag skulle flytta dit så var det svårt att hitta någonstans att bo men så hade jag en otrolig röta för då ringde en kompis upp mig och frågade om jag ville ha hans etta som kostade 1000 kr i månaden och det var jättebilligt redan då. Den låg vid Tekniska Högskolan vid Östra Station i utkanten av Östermalm och den delen var då lite halvsunkig och lägenheten var möglig men det var ju väldigt centralt och billigt. När jag fick mer jobb i Gävle så flyttade jag dit och bodde där i tre år ungefär. Jag ville aldrig bo i Stockholm, jag trivdes inte där och förstod inte hur man skulle göra och bete sig.  På folkteatern som är en stor instutionsteater i Gävle fick jag väldigt blandade skräddaruppdrag. Det fanns en kostymör och en scenograf och så var det vi som sydde och det var en anda där som jag förstått var ganska unik för att jag fattade inte att det fanns statusskillnader under flera år, jag var lyckligt omedveten om det och inför en ny pjäs var det seminarier och workshops för alla som ville vara med så man var väldigt involverad. Vi satte upp Idioten och då åkte vi till St Petersburg och vi läste på om Dostojevskij och man var väldigt inkluderad och involverad.
Snödrottningens godispokal






































Kunde du vara med och skapa också eller var det kostymören som bestämde och du sydde?
-Ja egentligen kan jag säga att det var så sen pågick det mycket småprojekt och jag minns framförallt en gång när jag blev tillfrågad av några skådisar om jag ville göra kostym och det ville jag men jag fick faktiskt inte för det finns regler kring det där, det fanns en kostymör anställd så då blev det en facklig fråga, men just i det fallet så var det i alla fall jag som utformade dem, plockade gamla grejer och byggde om, typ gemensamt men jag minns att jag tänkte att det är ju faktiskt jag som gör det här.  Då struntade jag i det,  alltså jag brydde mig inte för jag hade inte fått upp ögonen för de här statusskillnaderna än. Men senare när jag fick upp ögonen för det så tänkte jag att det var en lycklig tid innan jag började tänka prestigetankar för så struntade jag helt i vem som gjorde vad. Kostymör och skräddare är verkligen helt olika roller men det är jätteviktigt med samarbetet, dels för att inte alla kostymörer gör tydliga skisser utan det kan verkligen vara en färg och en form och sen ska man dels tolka det och så ska kläderna passa för det första och anpassas efter skådisens behov, alltså dansmöjligheter eller rörelse eller begränsad rörelse eller hur nu rollen är och det är verkligen spännande tycker jag. Redan tidigare, när jag gick i 9:an då gjorde jag kostym, ritade och sydde åt en amatörteater i Bollnäs och det gjorde jag med några fler pjäser sen. Det var också långt innan jag visste att det var svårt eller vad man ska säga. Då hade man ingen budget utan det var på ett sätt väldigt opretentiöst. Det första jag gjorde kostym till var en ganska stor pjäs och jag gjorde runt 20 kostymer. Sen gjorde jag kostym till två pjäser till i Bollnäs, en om nordisk mytologi och en om flottare.

Du håller ju på med det fortfarande men du har ju även bytt material från textil till metall, hur kom du inte på det?
-Det vet jag nästan inte. Det var i Gävle då och jag sydde heltid och mer därtill och man vet nästan aldrig ur saker går till riktigt men jag vet att jag kände mig frustrerad till slut, jag ville göra något nytt, jag ville utvecklas eller nåt och jag vet att jag tänkte att jag borde egentligen gå någon textil utbildning,  textiltryck eller textil konst, att det skulle ha passat men jag var inte sugen på det och så började jag gå en kvällskurs i silversmide och det var kul men själva kursen var inte jättekreativ utan efter några terminer var jag lite mätt på det. Någon gång under den här Gävle-perioden var jag och min kompis Gabriella ute på en resa i England och det var faktiskt ganska avgörande. Då reste vi på en slags tågluff och Gabriella bodde i Göteborg och jag i Gävle och vi hade inte egentligen planerat vart vi skulle åka mer än att vi bestämt oss för Storbritannien. Jag visste att jag ville till Orkney och hon ville till ett ställe i Wales som hette Stourhead Garden tror jag. Hon hade börjat läsa arkitektur och var intresserad av det. Vi åkte dit och det är ett helt sjukt 1700-tals slott med trädgård med små grekiska tempel och grottor med Odysseus och det är obelisker och det är en enorm rokoko-trädgård. Alla sådana där gamla slott drivs av en förening som heter National Trust och då blev vi medlemmar i den och då kom man in billigt på alla slott så då ägnade vi den här luffen åt att åka tåg och lifta runt för att besöka slott, det var det vi gjorde och så bodde vi på campingar. Då vet jag att jag började titta på räcken och grindar och funderade på hur de hade gjort dem, hur gick det där till? Sen när jag kom hem från den där resan då gick jag ett par helgkurser i järnsmide i Gysinge som är ganska nära Gävle, så där kanske det intresset började tror jag. Alltså jag visste inte att jag var intresserad av metall men det var just det här att jag tittade på alla de här räckena, hur gör man för att få till den där formen och så. Jag minns att jag kände att jag behövde komma loss och det var en stor förändring att byta material så. Efter de där korta helgkurserna så vet jag att jag inte hade koll på att man kunde gå i skola som vuxen. Att man kunde gå kurser, helg- och kvällskurser, var en sak men så träffade jag en tjej på en fest som gick en metallutbildning i Leksand och det var så där att jag var helt förvånad över det för hon såg ut att vara över 25, det här är jättekonstigt men jag levde i någon annan värld för det är klart att folk gjorde det men jag trodde inte att man gick i skola när man var vuxen på något sätt så jag blev helt chockad över att man kunde göra det och så åkte jag och hälsade på henne i Leksand och sökte sedan den skolan.  Vi fick en ässja men det var mer åt silver och koppar och saker i mindre skala, smycken och mindre corpus grejer vi gjorde där under två år.

Hittade du då till metallmaterialet på den utbildningen?
-Ja det gjorde jag och sedan sökte jag vidare till metallutbildningen på Steneby i Dals Långed 97 eller 98 och då hette den Konstsmide och metallhantverk eller något sådant. Det var inte universitet då utan blev det medan jag gick där.


I evighet

Vivörer













































































När du träffar någon som du aldrig har träffat förut, hur presenterar du dig då?
-Ja det är det där med något flackande i blicken, jag har fortfarande inte kommit på någon bra snabbgrej.

Du har ingen hiss-pitch?
-Nej jag har inte det. I något annat sammanhang har jag sagt att det blir ingen hiss-pitch, det blir en tågrese-pitch.

Även om du nu jobbar mer med metall så jobbar du fortfarande även en del med textil på Säffleoperan där du sytt kostymer under flera år, du vill inte släppa det textila eller?
-Nej det vill jag inte. och har väl aldrig helt gjort. När jag precis flyttat hit till Fengersfors gjorde jag kostym till en av Säffle Operans uppsättningar, alltså jag både ritade och sydde. Och innan jag flyttade hit jobbade jag på Smålands Musik och Teater i Jönköping där jag sydde kostym. Däremot skulle jag gärna jobba ännu mer med just kostym och vara med och rita och formge och så, inte bara sy. Jag fick ett roligt jobb i våras, det var inte till teater men det var till Vitlycke Museum i Tanumshede. Dels var det ganska kul hur jag fick jobbet för jag har inte lyckats gå med i Facebook än, jag tar mig aldrig tid, men min syrra är med och då var det ett mail via en gemensam kompis om att det behövdes en skräddare för att sy kläder till en invigning av E6:an och det lät lite skumt samtidigt som det lät intressant så jag ringde chefen för museet och då var det så här att det mycket riktigt skulle invigas en del a E6:an och då hade man byggt en rastplats som är utformad med innehåll om världsarvet där och det är massor med bronsåldersfynd där, boplatser, gravar och väldigt spännande och det är en fin utsiktsplats. Till den här invigningen som visade sig vara en ganska traditionell invigning med kommunalråd, musikskolan och så, så hade hon bestämt att det måste ju finnas en jättefin bronsåldersparad eller procession och hon var väldigt roligt att snacka med. Hon hade kontakt med några bronslursblåsare från Norge som är några fantastiska roliga nördar som har gjutit sina lurar så att de är perfekta kopior och så är de är jättebra musiker och så hade hon kontakt med akrobater. Det finns mycket hällristningar med akrobater just, så det var en akrobatgrupp och några trumslagare så dem fick jag göra kläderna till och det var verkligen jättekul. Sånt jobb tycker jag är jätteroligt. Detta är ju inte så konstnärligt utvecklande, man får ju titta på gravfynd helt enkelt och så göra det inte exakt arkeologist rätt, det blir för dyrt, men så hyfsat likt som det går, så det är mycket research och leta vettiga tyger och material och bland annat så skulle jag göra snörkjolar. Det är kjolar som är som en bred frans som sitter ihop nertill, det hade dom, det ser man dels på hällristningarna och sen har man hittat fynd så det verkar ha varit ett mode. Det är jättemoderna fina kläder; korta blusar och en ganska kort kjol med snören ofta med små bronspärlor. Jag har alltid varit lite dräktnördig så det där kände jag igen. När jag skulle göra kjolarna tänkte jag att jag skulle hitta ullsnören men så hittade jag inte det så då fick jag leta efter tjockt ullgran och började själv först att tvinna det hårt med skruvdragare hemma och det tog ju lite tid och sen tillslut så ringde jag Susanne på HDK vid Steneby och så fick jag låna en elektrisk spinnrock där och så spann jag några hundra meter ullsnören och såna där jobb tycker jag är jättejätteroliga när man får hitta lösningar och man har utmaningar och det får gärna se riktigt ut. Jag träffade den där chefen för ett tag sen och hon sa att hon hade lite mer jobb så det hoppas jag, det är inte spikat och klart än  men jag hoppas att det blir av.

Om du fick jobba med precis det du vill, vilka typ av uppdrag eller produkter skulle du helst göra?

-Då skulle jag vilja jobba med ganska små utsmyckningsuppdrag eller kanske inte små, utan hanterbara och inte tekniskt avancerade. Jag har bara gjort ett par stycken och det har varit väldigt kul. Dels på en vårdcentral i Trollhättan och en i Tösse Kyrka och sen har jag inte lyckats få fler än.
Detalj "Väggens hemlighet" från Vårdcentral i Trollhättan. 
Foto: © Malin Robertson Harén







































Söker du sådana uppdrag kontinuerligt?
-Ja när jag orkar. Jag har sökt några stycken men när man inte får något så blir man ju lite trött, samtidigt som jag tycker att jag borde passa, det är inte alltid man känner så men jag tycker nog att det skulle funka. Så det skulle jag vilja göra och sen så skulle jag faktiskt gärna jobba mer med kläder och rita, i teatersammanhang bland annat. Gärna ganska små och hanterbara uppsättningar även där, det har jag gjort förut och det gillar jag och även nära samarbeten. Det är någonting skönt med att själv inte ha hela ansvaret men jag är nog mer sugen på mer ansvar och mer inflytande, så det skulle jag gärna göra.

Hur ser en arbetsdag ut för dig?
-Idag till exempel, så lämnade jag först Hedvig på dagis, det tog ganska lång tid och så gick jag ner till verkstan på Bruket och då hade jag dagen innan lagt upp bitar till ett staket så då svetsade jag lite, och slipade lite och sen klockan 10 så hade vi ett möte angående ett projekt i Botaniska Trädgården i Göteborg. Jag, Malin och Chris träffades angående det och det höll på tills nu när vi träffades kl 12. Det har varit liknande dagar hela veckan för igår gjorde jag och Malin klar en ansökan som vi började med i måndags, jag var inte med i tisdags men igår skulle vi bara göra klar den och det tar så lång tid. Även om allting är på plats så tar det ändå ett par timmar att få in allt på rätt ställe, skriva ut och få ner det i ett kuvert. Så den här veckan har det varit mycket sånt, möten och ansökningsskrivande.

Du har ju din arbetsplats här på bruket och här mer eller mindre måndag till fredag 8-16 eller hur?

-Ja så är det. Om jag inte har syjobb för då sitter jag hemma, men det är mindre tid som jag syr, jag är jobbar mer med metall.


Jannes ljuskrona




































Hur ser 2016 ut för dig?
-Jag fick en liten svettattack nyss för nu är det för mycket men det är det nog inte. Jag har lite beställningar, ett staket och ett räcke och en brudklänning och sen de här museekläderna till Vitlycke Museum. Sen tänker jag att det kommer komma en medlemsutställning och någon sorts trädgårdshändelse i slutet på maj (lördag 28 maj 2016) och den arbetsgruppen har jag gått med i. Det ska bli någon slags trädgårdsmarknad, mässa med workshopsnånting sånt. Sen så är det det här Botaniska-projektet som än så länge heter Epifytiska sällskapet. Det tror jag kommer ta mycket tid och kommer vara väldigt roligt. Utställningen är 2017 men vi har börjat planera ett program med föreläsningar, workshops och resor och att vi ska jobba mycket innan med workshops och så,  det är nog det som jag är mest engagerad i just nu.

Har du något annat så kallat brödjobb eller klarar dig på dina hantverksyrken?
-Ja säger jag med viss tvekan. Jo jag klarar mig, det gör jag ju, men jag reser ju ingenstans, jag gör ju ingenting, jag har inga pengar över men jag är inte plågad av det egentligen, men det går ju knappt runt. Tidigare har jag försökt haft brödjobb, men det svåraste med att man gör det här är att man gör sjuttio olika saker och ett eller ett par brödjobb blir ett par saker till. När det där var som värst så visste jag inte vart jag skulle gå på morgonen för det fanns sju olika alternativ. Nu är det på något sätt så här att om jag inte har något syjobb så ska jag i alla fall till Bruket på något sätt, oftast till verkstan, kanske på ett möte med undantagsfall till caféet men jag ska åtminstone hit.

Du har ju även jobbat en del som lärare på Steneby och vill eventuellt göra det mer fast helst vill du kanske inte det?

-Både ock. Jag tror nu, mer än förut att jag skulle vilja det, men erfarenheten säger att om man engagerar sig så är det så himla krävande och även om jag hade en deltid på kanske 40% så blev det ändå mer tid och engagemang. Jag hade väl en bild av att jag både kunde jobba som lärare och göra mitt eget och det är rätt många som pallar det, men för mig funkade inte det, jag blev för utmattad. Jag tänker väldigt ofta på att jag borde skaffa mig ett jobb, med en vettig inkomst för det är helt tveklöst så att det är smartare att ha ett lönejobb om man vill ha nån slags inkomst men jag kommer inte riktigt på vad det skulle vara och det blir inte enklare med åren heller. Det är som att det är det här jag kan och då tänker jag att kurser skulle jag ju kunna ha mer på något sätt. Men då är det ytterligare en grej att tänka på… Jag vikarierar då och då på Steneby och så var jag opponent, oerhört nervöst, så ett och annat brödjobb har jag men inget stadigvarande.
Detalj från förundringskammare

Detalj från förundringskammare

Förundringskammare

Det är ju ändå häftigt att det går att försörja sig inom det du gör, Fengersfors är ju litet.
-Ja det går, men det gäller att hålla sig häromkring eftersom det inte finns så mycket pengar att resa någon annanstans.

Vi har varit lite inne på det men har du någon drömkund eller något drömuppdrag?
-Ja det skulle kanske vara när det gäller metall, att få fria händer och fri budget att göra en stor inredning, tänker jag nog. det här blir väldigt diffust och löst men utsmyckning/inredning i ett privat hem eller jag vet inte, nu blev jag tveksam plötsligt. Jag tänker att det kanske måste vara en privat människa om man ska få fria händer för det första, det kanske är en förutsättning.

Vad inspireras du av?
-Jag tror väldigt mycket miljöer. Filmmiljöer, gärna överlastade och lite såhär gamla, dammiga och ihopsunkade miljöer. Grejer väldigt mycket, föremålshistorier inspireras jag av. Slitenhet. Jag tycker det är väldigt obehaglig med nya och fräscha miljöer. Jag håller på mycket med och tänker mycket på samlingar och samlande och det är saker hela tiden, alltså föremålshistorier att försöka sätta in saker i sammanhang, kategoriseringar och så här, som ständigt löses upp och ombildas.
Trevare

Svävare
Du berättade tidigare att du har väldigt mycket saker. Har du lyckats spara på alla grejer i alla flyttar från Bollnäs, till Småland, till Stockholm, till Gävle och så?

-Lyckats och lyckats, det är ingen bedrift, jag har försökt rensa så gott jag har kunnat och nu är det så här att nu lever vi i ett hus som ändå är, det är inte litet men det är inte jättestort heller, och så tänker jag ibland så där förnöjt att nu har jag ju lagom mycket grejer tills jag inser att jag lånar ett rum i Katarinas källare plus att vi syskon har ett förråd i Eksjö.


Lilla vän

Tapet


De här sakerna betyder uppenbarligen mycket för dig och för ditt arbete och du har löst det. Har de inte varit viktiga hade du kanske inte gjort det.
-Jo visst är de av betydelse men sen är ju saker en belastning också, det är mycket grejer att hantera och det är inte alltid när man packar upp lådor att man blir glad och man tänker att jag hade hoppats att jag hade slängt det här men nu när jag har sparat det orkar jag inte fatta beslutet om att göra av mig med det nu, så det är verkligen både ock och ett nutidsfenomen.

Varför vill du vara med i Not Quite?
-Det är väldigt mycket med gemenskapsgrejen faktiskt och från början var det rätt konkret, verkstad, när jag flyttade hit och då hade jag varit själv i en verkstad ett tag och det funkar inget bra för mig att vara helt ensam och jobba. Nu är det inte bara verkstan utan nu tänker jag på de projekt som man är sugen på att genomföra. På ett sätt är jag inte jättesocial men det är ganska många projekt som jag vet att jag aldrig skulle göra själv, som jag bara inte skulle dra i gång med själv, så jag tror att det är det.  Att samlad kraft blir så himla mycket bättre.

Vill du rekommendera någonting?
-Jag skulle kunna rekommendera en dokumentär och en bok. En dokumentär som heter Taikon om Katarina Taikon, den har jag precis sett, den är jättebra och jättehemsk också och sen en bok som heter Ur regnskogens skugga som jag just har läst. En översättning av en av Linnés lärjungars dagbok från en expedition, väldigt bra och väldigt förvånande. Den är skriven på 1700-talet så man får en väldigt förvånande bild av världen.
Har du några drömmar?
-Jag skulle kunna tänka mig att formge och sy klänningar och sälja, men jag har aldrig jobbat så, så det kanske är en sån där dröm som kanske bara ska vara en dröm och en tanke, som jag inte ska göra utan ha som godispåse att tänka på. Och det är klänningar, fina vardagsklänningar och arbetsklänningar, tänker jag på då.



Berättat för Malin Robertson Harén